lucasgoestotokyo

Nu börjar man känna av att man är en småstadsmänniska. Det märkte man väl i och för sig när man kom hit från första början men nu börjar det bli ännu mer påtagligt. Man pallar inte riktigt med det höga tempot Tokyo har HELA tiden. Alltid saker som låter och folk som rusar för att hinna i tid någonstans. Det kommer faktiskt att bli skönt att komma bort från stan ett tag och få lite lugn och ro. Tanken är att jag imorgon eller dagen därefter ska ta tåget ner till Kyoto, och förmodligen blir det så. Ser gärna att jag även kan komma ut på någon ö här utanför, men vi får se hur det blir med det.

Detta är något du förhoppningsvis aldrig kommer att behöva se hemma i Sverige. En gigantisk poster med den fake-tyska artisten Ghünter uppslagen på en skrapa. Helt otroligt.

Men för att komma till saken. Igår var jag som ni minns, ni som följer mina inlägg, i Shinjuku. När klockan började närma sig midnatt kände jag att det var dags att börja dra mig hemåt mot Asakusa. Det tar ända runt 45 minuter att komma dit. Man kan inte åka direkt heller utan man blir tvugnen att byta halvvägs till en annan linje. Nåväl när jag kom fram till stationen där jag skulle göra mitt byte visade det sig att tagen hade slutat att gå. Mycket obra.

En halvmil hem och tågen börjar inte gå igen förrän vid typ 6, och att åka taxi i Tokyo är lika med att bli ruinerad. Inte mycket att göra åt. Jag bestämde mig hur som helst för att jag skulle ta och gå hem. Kan ju inte vara så svårt att hitta, tänkte jag. Det visade det sig dock att vara. Trodde jag hade läget under kontroll. "Bara att följa den har floden så kommer jag fram, no biggie".

Det är såhär de ser ut. Rymdvägarna alltså.

Två timmar senare började jag bli lite desperat. Kom inte alls överens med kartan och gatorna, fötterna var ömma och kroppen trött efter en heldag på gatorna. Jag kom till slut fram till att jag hade gatt åt helt fel håll. Rätt som det är började det skyltas åt Shinjuku vilket var åt helt motsatt håll som jag skulle. Jag gav till slut upp. Efter omkring 3 timmar av irrande svalde jag min stolthet och vinkade in en taxi.

Kul såhär i efterhand, och lite kul var det väl även då, men ändå mest bara jobbigt. Fick se en del av staden som jag förmdligen inte annars skulle ha sett.

Hade bra, för det har jag!

Sayoonara!