Är nu till slut tillbaka i Tokyo och har sisådär 5 dagar kvar att spendera i denna underbara stad innan planet går hem till Sverige igen. Åkte tåg från Hakodate, en mindre stad som ligger på Hokkaidos södra spets. Hokkaido i sin tur är en av de tre större öarna som Japan är uppdelat i varav denna som ligger längst norr ut. Hade en dag kvar på mitt Japan Rail Pass och hade egentligen tänkt att åka tillbaka till Tokyo en dag innan det gick ut, men det är ju inte sa ofta man är i Japan, tänkte jag, sa det var lika bra att försöka se så mycket som möjligt av landet. Och det var ju tur att jag gjorde det.

Mt Hakodate från hamnen i staden.

Hakodates främsta turistattraktion är ett berg som ligger längst ut på den halvö staden är belägen på och det ska vara en väldigt fin utsiktsplats på dagen men framfor allt när mörkret har lagt sig och hela staden är tand. Invånarna i Hakodate menar själva att detta är japans finaste utsikt. Vet inte riktigt om jag haller med om det, men det kanske var för att det var så blåsigt och dimmigt där uppe. Annars uppskattade jag att komma ut till kusten igen och känna det man så ofta saknar när man har spenderat för lång tid utan att se havet; en frisk havsbris. Kommer förmodligen aldrig att bosatta mig inne i landet, var jag än hamnar.

En bit av den japanska landsbyggden från taget till Tokyo.

Var bara i Hakodate under en dag så jag hann väl inte riktigt med att kolla in stadens övriga sights men nu kände jag att jag ville tillbaka till Tokyos tempo och charm. På kvällen då jag till slut kom fram efter 7 timmars tågresande mötte jag upp en svensk kille som jag träffade i Kyoto som heter Daniel, hans flickvan Maya och hennes klasskompis Sebastian från Holland. Vi gick till en japansk krog och drog ett par kalla, åt lite mat och drack lite sake.

Spindelstatyn, som jag inte kommer ihag vad den heter, vid Roppongi Hills i Tokyo.

De övriga tröttnade någon gång vid 3-tiden varpå de drog hem var jag i stort sett fast själv i Shibuya där vi hade spenderat kvällen. Tågen slutar gå redan vid halv ett och börjar inte gå igen förän vi fem-tiden. Det bör tilläggas att det regnade som aldrig förr så att ett försöka ge sig på att gå hem skulle förmödligen sluta illa på ett eller annat satt. Med tunnelbanan tar det ca 45 minuter att åka till Shibuya, vilket kanske ger er en bild över hur långa avstånden är. Jag tog hur som helst in på ett internetcafé och satt där och kollade på film till fem då jag åkte hem. Det är det som är så sjukt med denna stad. Det finns ALLTID något att göra. Utan några undantag.

Daniel och Maya uppe i Tokyo City View i Roppongi Hills.

Ikväll tänkte jag och Daniel eventuellt ge oss ut och göra någon klubb. Nice blir det!

Ha det gott!

Tempel och shrines finns lite här och var i Japan. På landsbyggden som i storstaden.

Jag har spenderat den senaste veckan utanför japans större städer. Mycket skönt att slippa det ohyggliga tempot och den ständiga trängseln i Tokyo. Åkte till vad jag trodde skulle vara japans motsvarighet till Alperna. Det var i alla fall så de beskrev det. "The Japan Alps" kallade de det i min guidebok. Alper my ass! Visserligen väldigt fint och så men jag hade väntat mig något i stil med det man kan se i Österrike, Frankrike och Italien. Lite anti-klimax men det var ändå väldigt fint att gå omkring och kolla in alla tempel som låg schysst belägna i skogsbranterna.

Det var inga alper direkt men fint var det.

I Takayama, som staden heter, sov jag på ett hostel som låg i samma hus som ett tempel och det såg precis ut som man kan tänka sig ett klassiskt japanskt hus ser ut. Skjutdörrar som är gjorda av tunna trälister och papper. Just nu var det ju ratt varmt men på vintern måste de vara tvungna att gå omkring i overaller. Golvet i rummet där jag sov var en vävd historia som man ser i de flesta japanska hem och kallas för tatami. "Madrassen" som man sedan rullade ut när det var dags för skönhetssömnen var verkligen i tunnaste laget. Hade helt klart varit bekvämare med ett liggunderlag. Men det var på något sätt rätt schysst ändå.

Såhär såg rummet ut i templet i Takayama. Sparsamt inrett med tatami-matta.

Var nu sugen på att se hur den japanska kusten såg ut så dagen efter tog jag tåget tillbaka mot Tokyo för att där byta till ett som gick norr ut. Hamnade till slut i en liten by som heter Oku-Matsushima som tydligen skulle vara ett populärt resemal för surfare. Just nu verkar det däremot som om jag är den anda turisten i stan. Jag skojar inte. Förmodligen är det för att hela Japan är täckt av en tyfon, men ändå. Jag tog in på det enda hostellet som fanns där och som låg i ett rätt stort hotellkomplex och innehöll säkert 60 rum. Det var HELT tomt. Gick en runda i hotellet och det var tyst överallt. Det enda man hörde var ventilationen. Creepy. Väntade bara på att de två små flickorna från The Shining skulle dyka upp. Men det är rätt nice ändå. De har ett eget onsen (ett jättevarmt japansk bubbelbad fast utan bubblor, typ).

Ha ha! Jag vet inte vad det ska föreställa men den ser i alla fall väldigt rolig ut.

Imorgon åker jag tillbaka till storstaden. Ska sammanstråla med en svensk kille jag träffade i Kyoto och förmodligen några andra svenskar jag vet är här.

Ha det sa gott så ses vi snart!

En geisha ute på en promenad. En rätt så vanlig syn i Kyoto.

Har varit i Kyoto snart två dagar nu och har försökt göra så många tursistiga saker som möjligt på den lilla tid jag har att spendera här. Hela grejen med Kyoto är alla tempel och att de i lite större utsträckning håller på deras historiska arv än i Tokyo. Därmed inte sagt att du inte hittar några historiska eller religiösa sights i Tokyo, det finns rätt gott om de där också, men inte på långa vägar lika många eller förekommer lika frekvent som de gör här.

Dessa träbitarna sätter man vid ett tempel men vad de är till vet jag inte. Måste läsa på lite bättre har.

Gårdagen spenderade jag större delen genom att gå omkring i stan för att se hur den var. Tänkte att jag kanske skulle springa på några tempel eller liknande. Och visst finns det gott om den varan här. Tydligen ska Kyoto ha hela 13 tempel och shrines som är stämplade som världsarv av UNESCO. Det måste vara något sorts rekord.

En urna med rökelser halvvägs upp pa Mt. Kurama.

Idag tog jag tåget en halvtimme utanför stan för att gå omkring lite i bergen. I vanlig ordning var det något som Lonley Planet hade tipsat om, och om de dessutom säger att det är ett av de fem sakerna man måste göra när man är i Kyoto är det lika bra att lyda. Det visade sig vara en ordentlig promenad över ett berg och ner på andra sidan som tog lite mer än en timma. Som tur var så var det mulet denna dagen så svetten rann inte lika mycket som den hade gjort annars. Nu var jag bara lite dyngsur när jag kom ner.

In your face Renata! Det måste vara såhär det känns att ge sig ut i vildmarken på riktigt.

Imorgon ska jag åka vidare och denna gången tar jag tåget norr ut. Ska till en mindre stad som heter Takayama som tydligen ska ligga väldigt nära de japanska alperna. Hoppas på lite fina bergsvyer med andra ord.

Ha det!

En pagoda mot en grå himmel. Tagen vid ett tempelområde i samma distrikt jag för tillfället bor i här i Tokyo. Det var väldigt mycket folk där denna dagen så det var inte lika lugnt som det borde vara vid religiösa tempel. Det ska finnas lite tempel på olika platser runt omkring ute på landsbygden som man kan hoppas inte drar lika mycket turister. Hur som helst så är de väldigt fina
.


En rolig staty på samma område. Vet inte riktigt vad den ska föreställa men den får var med ändå.

Lite guldfiskar. Så få var det egentligen inte. Den lila strömmen som gick genom en liten trädgård kryllade av fiskar och så små var de inte heller.

Detta har jag inte heller riktigt koll på vad det är. Den till vänster ser ut som en vanlig lampa gjord av rispapper fast ovanligt stor. En vild gissning är att även den till höger är en lampa.

Blev kvar en dag till i Tokyo. Hade inte riktigt koll på hur många nätter jag hade bokat här på vandrarhemmet men det var tydligen en till. Imorgon bär det i alla fall av till Kyoto med ett jättesnabbt shinkansen-tåg!

Nu börjar man känna av att man är en småstadsmänniska. Det märkte man väl i och för sig när man kom hit från första början men nu börjar det bli ännu mer påtagligt. Man pallar inte riktigt med det höga tempot Tokyo har HELA tiden. Alltid saker som låter och folk som rusar för att hinna i tid någonstans. Det kommer faktiskt att bli skönt att komma bort från stan ett tag och få lite lugn och ro. Tanken är att jag imorgon eller dagen därefter ska ta tåget ner till Kyoto, och förmodligen blir det så. Ser gärna att jag även kan komma ut på någon ö här utanför, men vi får se hur det blir med det.

Detta är något du förhoppningsvis aldrig kommer att behöva se hemma i Sverige. En gigantisk poster med den fake-tyska artisten Ghünter uppslagen på en skrapa. Helt otroligt.

Men för att komma till saken. Igår var jag som ni minns, ni som följer mina inlägg, i Shinjuku. När klockan började närma sig midnatt kände jag att det var dags att börja dra mig hemåt mot Asakusa. Det tar ända runt 45 minuter att komma dit. Man kan inte åka direkt heller utan man blir tvugnen att byta halvvägs till en annan linje. Nåväl när jag kom fram till stationen där jag skulle göra mitt byte visade det sig att tagen hade slutat att gå. Mycket obra.

En halvmil hem och tågen börjar inte gå igen förrän vid typ 6, och att åka taxi i Tokyo är lika med att bli ruinerad. Inte mycket att göra åt. Jag bestämde mig hur som helst för att jag skulle ta och gå hem. Kan ju inte vara så svårt att hitta, tänkte jag. Det visade det sig dock att vara. Trodde jag hade läget under kontroll. "Bara att följa den har floden så kommer jag fram, no biggie".

Det är såhär de ser ut. Rymdvägarna alltså.

Två timmar senare började jag bli lite desperat. Kom inte alls överens med kartan och gatorna, fötterna var ömma och kroppen trött efter en heldag på gatorna. Jag kom till slut fram till att jag hade gatt åt helt fel håll. Rätt som det är började det skyltas åt Shinjuku vilket var åt helt motsatt håll som jag skulle. Jag gav till slut upp. Efter omkring 3 timmar av irrande svalde jag min stolthet och vinkade in en taxi.

Kul såhär i efterhand, och lite kul var det väl även då, men ändå mest bara jobbigt. Fick se en del av staden som jag förmdligen inte annars skulle ha sett.

Hade bra, för det har jag!

Sayoonara!

Gojira!

Är totalt utmattad efter ännu en dag på sightseeing i Tokyo. Som tur är finns det saker som heter internetcaféer även här, och i vanlig ordning tar japanerna som det mesta till en helt annan nivå. Det finns ett ställe där du kan hyra en helt egen liten kur, som ett litet bås, inte helt olikt sådana kontorskuber de sitter i filmen Office Space. Där kan du sitta och surfa med hjälp av två olika skärmar (!), eller varför inte använda den ena for att spela spel och den andra for att surfa. Inte nog med det. Du får dessutom tillgång till caféets bibliotek av manga, dvd-filmer och tv-spel, och du behöver knappast oroa dig över att inte hitta det du söker efter.

Flera så kallade tori i Ueno Park

Men det är inte enbart vad jag har hittat på idag. Efter att gått omkring i de trånga och hetsiga Shibuya, Roppongi och Ginza valde jag att börja denna dagen med att åka en station väster ut till Ueno Park. En stor, ja du hade ratt, park med någon sjö och lite andra saker som man kan vänta sig av en större park nu för tiden. Gick även och kollade in Tokyo National Museum och lärde mig lite om Japans kulturella historia. Mad turistigt.

Lucas vid Odaiba @ Tokyo Bay Area.

Därefter for jag till Harajuku för att kolla in ännu ett välkännt område och mest for att se några cos-players. Just det projektet gick inge vidare utan det slutade med att jag övergav Harajuku för Tokyo Bay Area. Där stod jag och insöp solnedgången och fick en fin panorama vy över Tokyos skyline innan jag åkte vidare till Shinjuku. Om man vill se Tokyo ur dess absolut hektiska och neon-ljusa sida är det hit man ska bege sig. Helst på kvällen/natten då alla skyltar spyr ur sig allt ljus samtidigt som oväsen från tusentals pachinko-maskiner (enarmad bandit/pinball-spel) blandas plus oräkneliga andra oidentifierbara ljud.

Utmattande!

Nästan för mycket. Man går nästan hela tiden med blicken fäst mot alla skrapor och med munnen öppen. Ibland kan det till och med bli för mycket av det goda. Skulle vara skönt att bara ta det lugnt någon dag. Kanske få bli imorgon.

Ha det och stay tuned!

Den där flygresan förstorde verkligen min dygnsrytm. Samma dag jag kom hit gick jag och la mig vid niotiden på kvällen och vaknade 12 h senare. När jag senare skulle gå och lägga mig dagen efter kunde jag inte somna förrän vid två tiden och vaknade vid typ halv tolv. Man skulle ha åkt tag hit istället.

Svettig vid Shibuya Crossing.

Hur som helst spenderade jag gårdagen med att ströva omkring på Shibuyas shopping-gator. Detta kvarter är mest känt för att alltid sälja det nyaste och hippaste inom klädmodet. Här finns butiker för alla smaker, vissa mer eller mindre smakfulla. Direkt när man kommer upp från tunnelbanan möts man av en rätt så mäktig scen. Tusentals människor som samtidigt rusar över övergångsstället vid Shibuya Crossing akompanjerat av alla de gigantiska storbildsskärmarna som spelar upp reklam efter reklam. Det är faktiskt rätt coolt. Kolla in Lost In Translation så får ni se några klipp från just denna plats.


Denna hunden, eller Hachicko som den hette, står precis vid tunnelbanan vid Shibuya och är en vanligt ställe att vänta på kompisar.

Och föresten, mitt i denna hippa komers kom det fram en japan och som på knagglig engelska frågade om jag var intresserad av att modellera. Synd att man är sa jäkla fega annars hade man kanske kunnat hamna på framsidan till ett ballt modemagasin. I wish.

Yours truly i Roppongi Hills.

Senare på kvällen tog jag tuben till Mori Tower i Roppongi Hills, en gigantisk skrapa fylld med dyra butiker, hotell och lägenheter och köpte en biljett till Tokyo Observation Tower. Ett 360 graders utsiktsställe 54 våningar upp där man dag som natt faller för Tokyo. Det var helt sjukt. Det var en hyfsad klar kväll för att vara Tokyo i alla fall. Hur som helst, det var galet. Tror jag gick omkring där i en timme och bara förundrades. Det är någonting med stora stader och nätter.

Tokyo Tower by night.

Idag ser det ut som om det kommer att regna en del sa jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Kanske åka till Ginza och gå i Sonys affär där man kan kolla in super hi-tech prylar som inte finns att köpa än. Det finns mycket att göra i alla fall.

Sayoonara!

Konnichi wa Tokyo!

Anlände idag till ett mulet och fuktigt Tokyo efter nio smärtsamma timmar i ett ryskt flygplan. Känner mig helt tom i skallen efter att inte ha sovit på mer än ett dygn. Hade glömt att det låter som en hel stålindustri när man flyger. Försökte att ignorera det däremot. "Jag landar ju i Tokyo snart. Och det är bra." Happy thoyghts.

En öde tunnelbanegång på vag till vandrarhemmet.

Det skulle däremot visa sig att flygturen inte skulle bli det enda bakslaget jag skulle vara med om under min första dag i Japan. När jag skulle plocka fram mina pengar jag hade växlat till mig på Arlanda så fanns de ej att hittas någonstans. Hade packat in dom på ett helt idiotsäkert ställe i min ryggsäck och ända lyckades någon snoka sig fram till dom innan jag hann lämna in den vid incheckningen. 1200 borta utan att man själv fick välja vad de skulle spenderas på. Ingen vidare start på en resan direkt, men skitsamma.


Ett tydligt och välkänt landmärke i "Akiba". Club Sega är flera våningar med bara arkadspel.


Idag har jag i alla fall gått omkring i ett kvarter som heter Akihabara. Det är dit man ska bege sig om man vill kolla in det nyaste nya i elektronikväg. Alltifrån kameror till mobiler och tv-spel kan du hitta här och mycket, mycket mer därtill. Saker du inte ens trodde man kunde köpa. När jag ända nämnde mobiler. Dessa de har här är helt sinnessjuka. Vi i västvärlden ligger år efter i utvecklingen. Om du inte kan surfa, maila, handla, betala räkningar, chatta och titta på tv i din nalle kan du känna dig utanför. Om man bara tycker att det är något sånär kul med prylar kan man spendera hela årsinkomster här.

Nej nu får det vara nog, nu ska jag vila upp mig sa att jag orkar göra något imorgon.

Sayoonara för tillfället!

Då var en stol till Tokyo bokad. Om en vecka bär det av till en av världens mest tätbefolkade och till ytan största städer. Allt det här kommer väldigt hastigt inpå vilket gör att man känner sig som värsta affärsmannen. "Stockholm på lördag, iväg till Tokyo för lunchmöte på söndagen." Lucas Palm, CNN Bizznas Travellah!

20 dagar i världshuvudstaden Tokyo med omnejd kommer jag i sällskap med mig själv att upptäcka och uppleva vad detta metropolis har att bjuda på. Det kommer garanterat att bli mäktigt!

Så, stay tuned för nästa rapport direkt från den uppgående solens land!